Fokus på teknikträning

Bilden: Simon jobbar med att hitta bra balans i startpositionen.

Eftersom jag inte kunnat träna den här veckan kunde jag istället lägga mer fokus på andras träning. Vid klubbens tisdagsträning jobbade jag vidare med "Svempa" och vi fokuserade mycket på hans steglängder vilket gav omedelbar respons. Hans spel såg mycket bättre ut när steglängderna blev mer korrekta.

Bilden: Steglängden utstakad för "Svempa".

Ett längre tredjesteg gav mer fart i ansatsen vilket i sin tur ledde till bättre timing, ett renare släpp och mer varv i bollen. Nu gäller det att vi jobbar vidare med detta kontinuerligt då det är lätt att halka tillbaka till gamla synder.

Torsdagsträningen för juniorer fokuserade på mjukhet i ansatsen och balans i start- och slutposition. Till hjälp använde jag en del hjälpmedel såsom t.ex. balansplattor. Detta är övningar som kan vara ganska svåra men jag tyckte att killarna löste det på ett bra sätt. De visade en härlig inställning och försökte verkligen lösa uppgifterna.

Vi hann dessutom med att jobba lite med strikejusteringssystemet 3-1-2. Detta kommer vi att arbeta vidare med nästa vecka.

Bilden: Balansövning i slutpositionen.

Ont det gör ont

Veckan som gått har mest präglats av värk. Tydligen så har jag tränat lite för mycket för vad min otränade kropp tycker om vilket lett till att jag har en smärta känsla i högerfotens häl. Denna känsla sprider sig sedan upp i benet och vid vila gör det ont i framsidan av höger lår. Vad den delen av kroppen heter har jag ingen aning om. Jag är ingenjörsutbildad inte medicinutbildad.

Fick dock förslaget att det kunde röra sig om hälsporre. När jag kollade upp vad detta är så stämmer symtomen väl på mina besvär. Därför bestämde jag mig att ta det lugnt beträffande träning den här veckan.

Det blev istället en tur till surahammar och affären ITAB. Det här är en affär som främst sysslar med postorderförsäljning av kläder för fritids- och utomhusbruk. De brukar ha kläder med skaplig kvalité till vettiga priser. Adressen till deras hemsida är www.idefixteko.se. Jag hittade ett par walkingskor med det fantastiskt fantasifulla namnet Rattler Boa. Man undrar ibland hur tillverkarna tänker när de skall hitta på namn till sina produkter. Misstänker att personalfesten och namngivningarna går hand i hand...

Hälen har blivit lite bättre med de nya skorna och jag hoppas att jag snart kan gå obehindrat igen.

Tävlingsledare i Västmanlandsderby

Omgångens hetaste derbymatch i Västerås spelades mellan Västerås SK och IKW Köping. Detta är två lag som under några år bägge satsat mot Allsvenskan men inte lyckats få det att stämma i kvalen. De är ständiga antagonister som känner varandra ganska väl.

Tyvärr så har stämningen ibland gått över gränsen när lagen mötts och tjuvnypen har blivit för många och lite för osportsliga. Detta är nått som sker i stundens hetta och säkerligen inte är planerat. För att matchen inte skulle få en dålig stämning hade man från VSK bett mig gå tävlingsledare vilket jag accepterade.

Eftersom det var ett tag sedan man agerade som tävlingsledare (domare) så var det bara att uppdatera sig på Blå Boken eftersom det under de senaste åren skett en hel del förändringar främst beträffande straffpåföljder. Det var inttressant och tyvärr hittade jag några felaktigheter i hänvisningar som nu skall rättas till. Det är aldrig bra om regelverket innehåller oklarheter.

Matchen då? Ja den avlöpte med en god stämning mellan lagen där man fokuserade på sitt eget spel istället för att försöka störa motståndarna. IKW inledde bäst och tog ledningen med 4-1. VSK gnetade sig dock in i matchen och efter tre 3-2 vinster slutade den jämna och mycket publikvänliga matchen 10-10. Extra kul var det också att hallen var fullsatt med stor publik som ivrigt hejade på de två antagonisterna.

Bägge lagen var direkt efter matchen missnöjda med resultatet men jag tror att när matchen sjunkit in något så är no båda ganska nöjda med en poäng var.

Derbyomgång

Lördagens seriespel innebar derbyomgång vilket kan medföra hetare känslor än vanligt. För min egen del blev det spel med farmarlaget mot Västeråsklubben Bowlaren. Detta är en klubb som vi känner väl och brukar gnabbas med på ett lättsamt sätt. De är trevliga killar som alltid vill slå oss. Nu var det dock första gången som vi mötte dem med farmarlaget istället för A-laget vilket innebar att Bowlaren var favoriter för ovanligenhetens skull.

De var tom så kaxiga innan match att en bra kamrat lovat sluta spela om de fick stryk av oss viket var en god tändväska. Vi hade dock inte så mycket att sätta emot och Bowlaren kunde ganska enkelt vinna med 15-5, dock utan att imponera. De kan bättre. För min egen del fortsatte spelet ungefär lika knackigt som i fredags men nu fick jag ett hun om vad det kan bero på. Med andra ord är det bara att jobba vidare.

A-laget mötte Västerås SKs farmarlag och vi förlorade ännu en gång men den här gången var det en hedersam förlust med 7-11. Vi spelade betydligt bättre än vi gjort tidigare och med lite mer marginaler på vår sida hade vi kunnat skaka VSK. Vi spelade två oavgjorda matcher, förlorade en med 3 poäng och totalen i sista med 4 poäng. Vi tar dock med oss spelet till nästa match för nu känns det som att vi börjar se källardörren och det lilla ljuset som sipprar in från husets nedervåning. Förhoppningsvis hittar i upp till taket lagom till vårens slutspel.

Peter gjorde A-lagsdebut för oss i matchen och var bäst i laget på 840. Jag hoppas att han kommer ha möjlighet att spela mer kontinuerligt för han är den injektion som vi så väl behöver. Det är stundtals klassskillnad på hans förmåga att omsätta sin bowlingkunskap till praktik ute på banorna.

Pinsamma supportrar

Väl hemma igen från tävlingen i Köping åkte jag till Rocklunda för att se sista perioden mellan Västerås och Bofors i hockeyallsvenskan. Tyvärr så fortsätter lagets kräftgång och det syns att spelarna är frusterande och inte har roligt på isen. Den här gången slutade matchen med Boforsseger med siffrorna 5-2.

Tyvärr är det inte bara spelarna som presterar undermåligt. Minst lika dåliga var de annars så hängivna supportrarna som nu öppet hånar spelarna under pågående match. Man öser in skit på banan så domaren blev tvungen att temporärt bryta matchen. Dessutom skriker man diverse kvädningsord mot tränaren vars avgång man kräver.

Därefter skriker man att man älskar gulsvart och då blir man nästan förbannad. En RIKTIG supporter stöttar sitt lag när det går tungt och man borde dessutom kunna vara så pass intelligenta att man fattar att man inte ska kasta in en massa skit på isen.

Laget har det tillräckligt jobbigt ändå och helt klart är att man kört fast ordentligt. Personligen tycker jag inte att tränaren Lars Ivarsson har lyckats få till ett fungerande spelsystem där spelarna vet sina roller och utifrån dessa jobbar stenhårt ute på isen. Laget ser i dagsläget ut att behöva en injektion antingen av någon eller några nya spelare som visar rätt attityd eller av en ny röst i båset. Att jag har dessa åsikter innebär dock inte att jag skulle få för mig att mitt under pågående match häva ur mig en massa personpåhopp. Man måste inse att spelare och ledare också är människor med känslor.

Jag misstänker att de i nuvarande läge är minst lika frustrerade över de uteblivna segrarna och jag är övertygad om att personpåhopp inte får varken spelare eller ledare att prestera bättre.

Sponsring av Västmanlandstouren

Fredagskvällen inleddes med att jag sponsrade Sveriges största handicaptävling genom att starta i den första deltävlingen i Köping. Att tävlingen är populär visar inte minst det faktum att en fredagsstart kl. 16.00 nästintill var fullbokad (23 personer).

För min egen del hade jag inga större förhoppningar om en framskjuten placering men jag var nyfiken på om jag är på rätt väg med mitt spel och så här efteråt är jag mer vilsen än tidigare. Jag fick ihop 1242 rent och det är siffror som är rent ut sagt bedrövliga även för mig. Det var en tung dag vilket inte minst följande statistik över 8 serier visar:
18 strike
14 miss
15 hål

På de fyra sista serierna fick jag ihop hela FEM strikar och då är det tufft att prestera några siffror. Nåja, det är bara att se det som en nyttig erfarenhet och jobba vidare. Däremot kan man ifrågasätta om det är värt startavgiften att ställa upp i dessa tävlingarna. Tror pengarna gör mer nytta om jag sponsrar någon juniors tävlande istället.

Imorgon bitti väntar några intressanta derbymatcher. Jag skall spela med farmarlaget mot Bowlaren medan A-laget skall försöka ta säsongens första poäng mot VSKs farmarlag. VSKs A-lag möter antagonisterna IKW från Köping och det lär säkerligen bli en tuff och intensiv drabbning.

Jubileumstävling för funktionshindrade

Som tidigare nämnts i ett antal inlägg så är det i år 100 år sedan som bowlingsporten kom till Sverige vilket vi firar under hela året med aktiviteter på både lokal och riksnivå. Som en del av jubileumsåret har oktober utsetts till en speciell handikappsmånad där extra fokus läggs på aktiviteter för bowlare med funktionshinder.

Bilden: Några av deltagarna från rännklassen iklädda sina jubileumströjor.

I Västmanland hade vår handikappansvarig, Lars Bleckert, ordnat med en jubileumstävling i Västerås under söndagen dit bowlare inbjudits från hallarna runt om i Västmanland. Det blev totalt 35 deltagare från Västerås, Köping och Hallstahammar som deltog i tävlingen. Dessa hade delats upp i klasserna damer, herrar, juniorer och rännspelare och alla deltagarna spelade 2 serier var.

Bilden: Det var många olika stilar men alla hade det gemensamt att de hade roligt under tävlingen.

Samtliga deltagare fick dessutom en fin jubileumströja och erhöll en medalj för sina insatser. Efter avslutad prisutdelning samlades man tillsammans för att äta jubileumstårta och jag kan garantera att alla deltagarna hade en rolig söndag tillsammans.

Seger för ungdomslaget

Bilden: Marcus på väg mot ännu en strike.

Klubbens mest framångsrika lag är för närvarande ungdomslaget som spelar i Västmanlands Ungdomsserie. Idag blev det en seger mot Salalaget Norden 2 med siffrorna 13-7. Laget spelade riktigt bra och det är riktigt kul att se hur klubbens framtid utvecklas.

Inom klubben har vi en policy att alla ungdomar som vill vara med och spela seriespel också skall få vara det. Detta innebär att det inte förekommer några toppningar av laget utan alla som är uttagna garanteras minst 3 serier/match samt att alla som vill skall få vara med och spela matcher.

Samma princip gäller även vuxna där plats bereds i farmarlaget. Toppningar förekommer endast i klubbens A-lag.

Det är dessutom extra kul att det tillkommit en del nya medlemmar till ungdomsverksamhen nu under hösten. Ju fler vi blir desto bättre. det gäller dock att vi klarar av att ordna tränarresurser så det räcker åt alla. Men det är trots allt positiva bekymmer.

På väg upp ur källaren

Klubbens A-lag har haft en tung inledning på årets säsong. Vi har inkasserat idel förluster och har presterat stundtals miserabelt spel. Vi är ett antal spelare som inte fått till spelet och det är ganska enkel matematik att slår man låga siffror så får man stryk i matcherna.

Även helgerns mathcer innebar två nya förluster för A-laget som var utanför Bellevuehallen för första gången den säsongen. Efter ett sent avhopp pga fingerskada fick jag hoppa in i laget och med tanke på hur jag spelat tidigare under hösten känns det som att spelet är på väg åt rätt håll.

Detsamma gäller för hela laget. Vi har tillsammans varit långt ner i källaren men nu känns det i alla fall som att vi tagit ett trappsteg på väg upp igen. Lite surt bara att vi lät matchen mot UBC 90 F glida oss ur händerna. Vi hade varit värde åtminstånde oavgjort vilket också skulle ha gett oss lite mer självförtroende i vårt spel.

Desto mer glädjande var att farmarlaget tog sin första seger och några tidigare rätt givna A-lagsspelare gav precis de besked som klubben så väl behöver. Som sagt vi är på väg upp ur källaren.

I Uppsala råkade jag nstan ut för en av de få skador som inträffade i VM i Bangkok. Jag var på väg med mina klot till ett annat banpar då det small till i högerhanden. En anna spelare råkade helt oavsiktlig komma så att mitt högra pekfinger kämdes mellan mitt klot och hans klot och fy satan vad ont det gjorde.

Det blev till att snabbt kyla ner fingret med is och se till att unvika all belastning på fingret. Spela vidare gick dock bra men det var knappast läge att skaka hand med någon motståndare.

Nåja nu känns fingret bra och ömmar endast om jag klämmer på det. Det var ju dessutom tur i oturen att det inte var något av spelfingrarna som drabbades.

Självklar så var detta en ren olyckshändelse och sådana kan hända ibland. UBC spelarena skall ha ett stort tack för att de hjälpte till att snabbt ordna fram is till fingret.

Idag söndag väntar match för ungdomarna mot Norden. Vi får se hur det går för framtidsgänget.

Jubileumsgalan, middag med prisutdelningar del 2

I samband med galan delades det ut åtta utmärkelser i formen av "århundratets..." fyra av dem var riktade mot Svenska Bowlingförbundets verksamhet och fyra var riktade mot Svenska Bowlinghallars förbunds verksamhet. Två av utmärkelserna utsågs genom webröstning. Dessa var århundradets bowlingpersonlighet och århundradets bowlinghall. De övriga sex priserna hade utsetts genom omröstning i en jury där bl.a. undertecknad deltog.

Priset som erhölls var specialdesignat med en miniatyr av jubileumsklotet som sitter på en glasfot speciellt framtagen av glasblåsare på Skansen.

Nedan följer lite bilder från prisutdelningarna. Jag har dock fokuserat på de idrottsliga priserna.

Detta vackra pris erhölls av pristagarna.

Priset till århundradets bowlingledare gick till Ulf Andersson från Nässjö som frangångsrikt ledde bl.a. damlandslaget under 80-talet. Ulf var också mannen bakom bowlinggymnasiet i Nässjö. Tyvärr finns inte Ulf bland oss längre så priset mottogs av hans syster Margareta Cardell.

Priset till århundradets främsta kvinnliga bowlare gick till en mycket glad Åsa Larsson från Tranås.

Den manliga motsvargheten gick till Mats Karlsson från Göteborg.

Kvällens bästa tacktal hölls av Lena Sulkanen som erhöll priset för århundradets främst idrottsögonblick inom bowlingsporten. Lena fick priset för sina tre VM guld 1983, en prestation som även slog igenom massmedialt på riksnivå.

Två mycket glada tjejer mottog priset för århundradets främsta bowlinganläggning som framröstats via webben till Strike & Co.

Priset för århundradets bowlingpersonlighet tilldelades Olle Svensson, BK Joker.

Juryn hade även ett hemligt specialpris som utdelades till Christer Jonsson för hans mångåriga insatser på både nationell och internationell nivå för bowlingsporten.

Pristgarna samlade på en gemensam bild. Några av hallpriserna utdelades till personer som inte längre finns bland oss och dessa hämtades av barn och barnbarn.

En samlad bild på på de åtta huvudpriserna. Vilket engagemang det ligger totalt bakom dessa priser där de välförtjänta pristagarna lagt ner otaliga timmar för att nå sina mål. En fantastisk samlad bild av Svensk bowlinghistoria.

En mer samlad rapport om alla pristagarna hittar ni på SvBFs hemsida genom att klicka här.

Jubileumsgalan, middag med prisutdelningar del 1

Eftersom jag haft kvällarna fullbokade den här veckan så har det varit lugnt med blogginlägg. Jag fortsätter nu på den inslagna temat och presentyerar lite bilder från jubileumsgalan. Galans aktiviteter leddes av svt-profilen Katarina Hultling som skötte uppgiften med stor bravur där hon varvade allvar med mycket humor.

Nedan presenteras lite bilder från de kringaktiviteter som hölls. Bilder på pristagarna i de olika priskategorierna kommer att presenteras i ett separat inlägg.

Kvällen inleddes med ett inledningstal från jubileumsgeneralen Christer Jonsson

Katarina Hultling ledde festaktiviteterna med stor bravur.

Göran Carlsson från VBS tilldelade Svenska Bowlingförbundet en check på 10 000 kr till dess juniorverksamhet. Pengarna kommer från försäljningen av jubileumsklotet. Dessutom sponsrade VBS med ytterligare 10 000 kr till samma ändamål.

Nyinstiftade priset "Magnus Johnsons medalj" tilldelades Leif Larsson för hans insatser att få bowlingsporten att synas i rikstäckande massmedia.

Finalen i Svenska Cupen avgjordes under lördagen och vinnare blev Patrick Bohm från Motala. Alla finalisterna i tävlingen hade inbjudits till galan.

Erik Linder, känd från Talang 2009, underhåll på festen. Ni kommer säkerligen få höra mer från denne talangfulle sångare vars karriär precis har startat.

Till middagen serverades en fantastiskt god lammytterfilé tillsammans med en rotfruktsterrin. Anrättningen var hett kryddad på ett underbart sätt.

Thomas Karlsson tillsammans med barndomsidolen Lena Sulkanen.

Kvällens dans skedde till levande musik från bandet Night Light.

Klackarna stod högt i taket då publiken på dansgolvet såg ut att trivas.

Jubileumsgalan, mingelbilder

Lördagens stora begivenhet var den gala som hölls för att fira svensk bowling 100 år. det var på dagen 100 år sedan som Bruno Söderström slog upp portarna till landets första bowlinghall i hotell Regina som låg i närheten av dagens Sergel Torg.

Under hela året har detta firats med diverse arrangemang och nu var det dags för en galakväll på Berns i centrala stockholm.

Kvällen inleddes med en välkomstdring med tillhörande mingel och några bilder från minglet ser ni nedan.
Mats Ahlgren från Västerås tillsammans med sambon Carin.

Ulf Josefsson omgiven av Smålandsdamerna Yvonne Hedlund och Eva Larsson.

Jahn Radgren med frun Susanne tillsammans med Mats Hellsten och hans sambo Irene.

Kaptenen på skutan tillsammans med frun Kicki.

Sören Berggren från kanslit tillsammans med frun Annelie.

Ulf och Ingeborg Roos från Västerås.

Joy Ekengren och Sofia Norberg poserar i galanta kreationer.

Eskilstunafolk i samspråk med sportchefen.

Åsa Larsson i samspråk med delar av Svenska Bowlingförbundets styrelse, Cacca, Peter och Sonja.

Västmanlandsgänget samlat.

Ny ordförande vald

Årsmötet är nu återupptaget och arbetet med de övriga motionerna förflöt utan några större debatter. Budgeten för verksamhetsåret 2009-2010 fastställdes och mötet kunde gå över till val av styrelseledamöter.


Till ny ordförande valdes Micael Hamberg, Uppsala. Undertecknad tillsammans med Sonja Jäine omvaldes för en tid av 2 år. Dessutom nyvaldes Diana Alfredsson, Göteborg för en tid av 2 år. Peter Lagerroos, Örebro nyvaldes för en tid på 1 år. Detta var ett fyllnadsval för Michaels tidigare styrelseplats.

På suppleantposten blev det omröstning mellan valberedningens förslag BeA Nilsson, Åmål och Västerbottens förslag Mikael Karlsson, Kiruna. Omröstningen vanns av BeA.

Till ny revisor nyvaldes Willy Persson, Mariestad samt Olle Svedberg, Strängnäs.

Dessutom valdes en ny valberedning med 3 nya namn, Mikael Karlsson, Kiruna, Kjell Pettersson, Ludvika och Johanna Ragnebjer, Karlskrona. De två sistnämnda valdes som suppleanter. Irene Henriksson och Gunnar Elvin omvaldes i valberedningen. Gunnar valdes även som valberedningens ordförande.

Christer kunde avsluta mötet kl. 14.03 och vi inom styrelsen hade nu att ta itu med det konstituerande mötet innan jubileumsfesten tar vid ikväll.

Utdelning av utmärkelser

Årsmötet har nu ajournerats och utdelning av hedersmedaljer har vidtagit, totalt utdelades 9 medaljer vid mötet. En av mottagarna var Sten-Åke Nilsson som jag haft en del med att göra. Han är väl värd denna utmärkelse efter många års framgångrikt arbete med vår elitverksamhet. Detsamma gäller kanslisterna Christer Ellburg, Marianne Norberg och Sören Bergström som alla erhöll medaljer för deras förtjänstfulla insatser som ideella idrotttsledare vid sidan om sitt arbete på kanslit.

Dessutom delades Rolf Lindbergs pris ut till Mattias Jansson, BK Jösse för hans framgångar vid junior-EM under våren.

Nu vidtar lunch innan mötet återupptas.

Motion 5, 6 och 11

Det blev en livlig debatt angående dessa motioner som vill ta bort den givna elitserieplatsen till ett Norrlandslag och istället införa ett gemensamt rikskval till Elitserien där alla lagen från de tre allsvenskorna kvalar under samma omständigheter. Styrelsen hade yrkat bifall till en av motionerna (motion 6) men med tillägget att man fick utreda hur förslaget skulle se ut.

Även här väckte Seriekommittén ett eget yrkande om avslag vilket även stöddes av Västerbotten.

Det blev i omröstningen rösträkning och med siffrorna 37-30 röstade mötet att avslå samtliga motioner vilket innebär att det även i fortsättningen kommer vara minst en plats given i elitserien för ett lag från Norrland.

Styrelsens förslag nr. 5

Styrelsen blev halvt kuppad från sin egen seriekommitté beträffande styrelsens förslag nummer 5. Seriekommitténs förslag väckte gehör och vann över styrelsens förslag vilket innebär att delegaterna valde att se mer till kostnadsökningen än till den sportsliga vinsten med att utöka den eventuella 3:e matchen i kvalet till Elitserien och Allsvenskan.

Utslaget var mycket tydligt och styrelsen får ta till sig detta eftersom vi valde att lyssna mer på Elitserieföreningens vilja än vad Förbundsmötet gjorde.

Vi har dessutom en läxa att göra i vår framtida kommunikation med våra egna kommitteér.

Multilagsföreningar

Förslaget om multilagsföreningar skapade en del frågor som debatterades friskt. Det handlar om ett nytt synsätt som möjliggör för att större föreningar kan ha flera lag i seriesystemet. På sätt skulle man även kunna skapa större föreningar där fler medlemmar möjliggör att man kan skapa aktiviteter inom föreningen förutom seriespel samtidigt som man bibehåller lagsammansättningarna.

Flera distrikt bl.a. Skåne och Stockholm yrkade på återremiss av förslaget för att ytterligare utreda konsekvenserna av förslaget.

Omröstningen slutade med att mötet återremitterade förslaget.

Gösta Zellén stipendiet utdelat

Årets Gösta Zellén stipendie gick till Gunilla "Tigern" Jansson från Karlstadsklubben BK Solklot. Hon tilldelas priset för sitt mångåriga engagemang inom damklubben där man t.ex. den sista tiden gjort ett jättebra rekryteringsarbete genom ett projekt kallat "Ladies Night".

Priset är det finaste man kan få som bowlingledare i Sverige och självklart vill jag rikta ett stort grattis till "Tigern". Prisutdelare var som vanligt Göstas dotter Eva-Karin Gyllenberg.

Årsmötet igång

Nu är årsmötet igång, mötesordförande ärChrister Pallin från Riksidrottsförbundet. De första delarna som behandlar verksamhetsberättelsen och resultat- och balansräkning gick bra. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet och vi kunde gå in på styrelsens förslag nummer 1 där jag var föredragande. Förslaget handlade om förändrade licensnivåer för ungdomar och juniorer samt en höjning av seniorlicensen med 50 kr.

Det blev en del debatt och frågor men förslaget gick igenom när vi rett ut alla oklarheter. De nya licensnivåerna blir från Svenska Bowlingförbundets sida 100 kr för ungdom, 200 kr för juniorer och 300 kr för seniorer. Till dessa nivåer tillkommer sedan respektive distrikts påslag.

Lördag morgon

Styrelsemötet igår gick bra med några intressanta och givande diskussioner. Största fokuset låg på förberedelser inför dagens årsmöte där argumenten och stategier slipades.

Hotellet vi bor på ligger alldeles i närheten av Stureplan och köerna var långa till Spy Bar när jag var ute på en kvällspromenad. Förstår inte att man frivilligt ställer sig i en förnedrande kö där någon avgör om du får komma in utifrån kriteriet om du passar in i ställets profil. Det är väl ett tecken på dagens samhällsklimat.

Delegaterna till årsmötet börjar så smått dyka upp och förberedelserna av all teknik pågår för fullt. Snart börjar det.

En intensiv helg väntar

Idag fredag inleds en intensiv helg där fredagen består av styrelsemöte med Svenska Bowlingförbundet, lördagen innehåller Svenska Bowlingförbundets årsmöte och helgen avslutas under lördagskvällen med en stor jubileumsgala på Berns där 370 personer från hela bowlingsverige samlas för att fira 100 års jubileet av svensk bowling. Det är på dagen exakt 100 år sedan Bruno Söderström slog upp portarna till Sveriges första bowlinghall som låg i dåvarande hotell Regina i Stockholm.

Styrelsemötet kommer ha stor fokus på planering inför morgondagens årsmöte där ett antal frågor handlar om vårt seriespel.

Självklart hoppas jag kunna rapportera om vad som händer under helgen och kameran kommer med till galan så ni kan få se en del av de som var där a la Hänt i Veckan.

Till sist kan jag rapportera att Hallonmumrikarna mottogs med mycket stor glädje...

En positiv sida av bowlingsporten

Lördagens spel för klubbens A-lag innebar tyvärr ytterligare en förlust och vi har en hel del att jobba med. Jag fick hoppa in som lagledare då vår ordinarie lagledare var iväg på sin årliga grabbträff. Det är alltid kul att gå bakom även om man hellst vill vara med ute på banorna.

Efter matchen satte jag mig i bilen och åkte till grannkommunen Enköping där farmarlaget hade dubbelmatch. Den främsta anledningen till resan var att jag ville se när två personer gjorde debut i farmarlaget. Den av spelarna har spelat i klubbens ungdomslag medan den andra gjorde debut i Frisktröjan.

Spelarna det handlade om var 40-årige Peter som spelade med sin 9-årige son Eric. Peter har tidigare spelat på betydligt högre nivå i seriespelet och efter några års uppehåll gjorde han comeback hos oss.

Eric charmade både sina lagkamrater och motståndare med sitt träffsäkra spel och när paret i den tredje serien i andra matchen slog till med 426 (Eric 201 och Peter 225) kunde man inte göra annat än beundras av denne kille som helt oberörd går ut och möter betydligt äldre herrar och damer.

Jag blev dessutom extra glad när man såg hur glad och stolt killen var över att få spela tillsammans med pappa och den stoltheten syntes tydligt även hos pappa Peter som nog var lite extra stolt över att få spela tillsammans med sin son.

Det är sånt här som i mina ögon är en av bowlingsportens största styrkor. Det finns plats för alla oberoende av ålder eller kön. Jag tycker det är fantastiskt att se en nioåring spela mot motståndare som är 40-50 år äldre och nioåringen kan dessutom vinna. Det visar att Svenska Bowlingförbundets verksamhetside håller.

-- Sporten bowling - modern, framgångsrik och tillgänglig för alla --

Det var med ett stort leende som jag satte mig i bilen för att åka hem igen. Tack Peter och Eric för att jag fick uppleva och dela er glädje.

NHL Premiär

Jag är så pass gammal att jag stod på läktaren i Rocklundahallen i slutet på 80-talet och fick se hur ett antal lovande juniorer fick chansen en efter en i VIKs A-lag som strävade mot Elitserien. Några av dessa blev ganska välkända hockeyspelare såsom Patrik Juhlin, Fredrik Nilsson, Leif Rohlin, Peter Popovic och Tommy Salo. Dessa har alla lagt av nu och jobbar med andra uppgifter inom hockeyn. Poppe, Fredrik och Salo är tränare, Rohlin sportchef och Julle jobbar på marknadssidan inom VIKs organisation.

Det finns dock en av dessa juniorer som jag inte nämnt i ovanstående ingress och han har mycket gemensamt med de övriga men är fortfarande aktiv och inte bara det, han är fortfarande en av världens bästa backar. Naturligtvis pratar jag om Nicklas Lidström som är hockeyfostrad utanför Avesta för att sedan flytta till Västerås och VIK när han började gymnasiet.

Bilden: "Lidas" under uppvärmningen.

Som Västeråsare är det svårt att inte ranka Lidström som en av de tre främsta svenska hockeyspelarna genom tiderna. Han har vunnit allt utom SM vilket är något som han har gemensamt med Foppa som naturligtvis är en av de andra som två som i mina ögon varit störst i Svensk hockeyhistoria (Jag är för ung för att minnas Tumba och grabbarna).

Under samma period fanns det en annan spelare som också var med i VIK. Han hade nummer 21 och låg alltid i topp i klubbens poängliga. Jag pratar om Anders Berglund som ofta frälste publiken med sina underbara passningar. Man börjar dock känna sig lite gammal, då sonen Patrik slog igenom och var dominerande i VIK för ett par säsonger sedan.

Bilden: Patrik Berglund har precis som pappa Anders nummer 21.

Dessa bägge herrar mötte varandra i fredags då det vankades NHL premiär i Globen mellan Detroit Red Wings och St. Louis Blues eller ur Västeråsögon Lidström vs Berglund.
När det kom ut att dessa skulle möta varandra på svensk mark var det bara att hänga på låset då biljetterna släpptes så man inte skulle missa att få biljetter till matchen.

I fredags var det äntligen dags att få uppleva en NHL match. Med mig hade jag lillebror som också är en anhängare av Red Wings. Dessutom bjöd vi med pappa som ett tack för all hjälp vi får med underhåll av bilar. Jag hade även gett en biljett till "Ballack" som tack för hans hjälp som personlig tränare på gymet. Han har dock inte förstått det här med hockey vilket innebär att han hejar på San Jose och därför kunde han se matchen med helt opartiska ögon.

Hur var då matchen? Ja, man kan lugnt konstatera att det skiljer en del mellan Allsvenskan och NHL (någon som är förvånad?). Man imponeras av det höga tempot, skridskoskickligheten och spelarnas förmåga att behandla pucken. Däremot kändes det som att det i den taktiska delen mest var tuta och kör som gällde.

Bilden: I varje reklampaus passar man på att skrapa "slottet" från snö för att spelet skall bli snabbare.

Det var dock aldrig något längre grötande ute i sarghörnen utan det spelades en rak och ren hockey utan en massa fasthållningar och hakningar som är vardagsmat här i Sverige. Jag tror detta beror på två saker. Dels den mindre rinken som skapar en rakare och mer offensiv hockey samt en betydligt högre klass på domarna som hade den pondus ute på isen som en domare skall ha.

Bilden: Lidström fick som vanligt mycket istid i power-play. Pucken ville dock inte in i Bluesmålet.

Däremot saknade jag en ingrediens i matchen och det var det fysiska spelet. Det bjöds inte på speciellt många tacklingar vilket är synd då detta är en ingrediens som hör till hockeyn.

Hur gick då matchen? Detroit inledde med ett massivt tryck och det kändes därför lite snopet när St. Louis kontrade in 0-1. Detroit vände dock på matchen och i början på andra perioden gjorde man 3-1 och matchen kändes stensäker för de röda djävlarna. Kanske var det just därför som man tappade fokuseringen och började slarva vilket St. Louis omgående utnyttjade och vände matchen till 3-4 inför den sista perioden. I den tredje perioden trummande Detroit på men Blues spelade smart och effektivt samtidigt som målvakten storspelade. Detta gjorde att man kunde hålla tätt och till slut vinna matchen med 4-3.

Hur gick det då för ex-Västeråsarna? Tyvärr så tyckte jag att det syntes att Lidas börjar bli gammal. Man kan dock se lite av hans storhet genom att allt han gör ser så enkelt ut vilket brukar vara ett signum för de stora spelarna som får det svåra att verka enkelt. Patrik "Bulan" Berglund verkade lite osynlig men gjorde ändå ett gott arbete.

Den stora matchvinnaren var istället rutinerade Paul Kariya som med ett sylvasst skott sänkte Detroit med två mål.

Det var en kul tillställning och det enda som jag saknade förutom att fel lag vann var att man inte hade någon line-up före matchstart. Jag tycker Lidas hade varit värd att få den hyllning som han förtjänar av den svenska publiken. Dessutom förvånar det mig att inget av lagen tackar publiken efter matchen.

Bilden: Bluesklacken jublar efter ännu ett mål.

Speciellt den fantastiska Bluesklacken som rest ända från USA var värda en hyllning efter matchen. Det var de som skapade stämningen i hallen med sin glada attityd långt från svenska klackars ständiga hatramsor.

Precision i träningen

Veckan torsdagsträning hade fokus på precision. Efter den inledande gnilbowkvarten körde vi spärrspel enligt 4-7-11 systemet och det visade sig att det finns mer att jobba på här. 60-70 % tagna enkelkäglor är knappast godkänt om man vill hänga med och vinna matcherna i division 2.

En förutsättning för ett bra spärrspel är dock att man träffar där man siktar (har för avsikt att träffa). Vi avslutade därför träningen med ett 20 minuterspass där deltagarna skulle ta sig igenom två koner som ställts ut i banan vid pilarna med ett generöst avstånd på 10-12 ribbor mellan sig. Detta är något som man måste klara om det skall vara någon större mening med att gå vidare med spelsystem, förflyttning och banläsning. Det visade sig att det på sina håll fanns en del brister i utförandet av denna övning och det var bra att jag upptäckte det så vi kan lägga ytterligare fokus på denna träning. Det håller inte att ha en spridning på 10 ribbor redan vid pilarna om man vill utveckla sig som bowlare.

Jag är dock inte alltför orolig utan är övertygad om att en utökad fokus på träningen hjälper en bit på vägen. Sedan gäller det naturligtvis att identifiera orsaken till spridningen. Oftast kommer den av en alltför stor variation i det tekniska utförande av ansatsen och svingen.

Det var med andra ord en nyttig träning och deltagarna var som vanligt entusiastiska och visade att de vill komma framåt med sin bowling. Det är detta som gör att det är så kul att jobba ideellt som bowlingtränare. Man fylls med positiv energi från ungdomarna.

Hallonmumrik

Nu blir någon som jag känner glad.

Klotprovning i Västerås

Nu i veckan kommer klotuppsättningen som Bowltech har för provning till Västerås. Det är Jonas ProShop från eskilstuna som på söndag eftermiddag gästar Bellevuehallen där den som är intresserad kan prova de 12 olika kloten från Track, Columbia 300, Ebonite och Hammer. Mer information hittar ni på följande länk. Själv har jag redan beställt en Ebonite Evolve samt en Columbia 300 Bedlam. Vi får se om något av kloten hinner komma till helgens seriespel.

På träningsfronten har det skett en upptrappning eftersom det pågår en stegtävling på jobbet. Detta utmynnade igår i en helkväll på Bellevue där dagen inleddes med 15 minuter rodd som följdes upp med 45 minuter styrketräning samt 45 minuter crosstraining. Detta avslutades med 1,5 timme bowling.

Hann även med att påbörja arbetet med planering avårets elitgrupp i Västmanland. Nytt är att vi kommer ta ut juniorer upp till 21 år och för att motivera dessa blir det fler externa föreläsare i kost, fysik, rörelseträning, material och mentala förberedelser. Skall träffa SISU den 21 oktober för att mer ingående lägga upp programmet. Fram tills dess gäller det att hitta ett antal spellediga söndagar vilket inte är det lättaste.