Bowlingutställning

I foajen till Västerås stadsbibliotek finns för närvarande en liten bowlingutställning med bilder, material och lite allmän information om bowlingsporten och dess historia.

Huvudansvarig för framtagandet av denna utställning är Leif Ahlgren som under jubileumsåret arbetat med att ta fram lokal bowlinghistoria. Bl. a. har han hittat en helt underbar reseskildring från den första stadsmatchen i bowling mellan Västerås och Lahti. Den spelades mitt under brinnande krig 1944 i Finland då det svenska laget åkte över och mötte Lahti och Helsingfors.
Reseskildringen är vackert nedskriven och inbunden som en gåva till Västmanlands Bowlingförbund. Jag har skildringen som en inscannad pdf-fil. Får se om jag lyckas lägga upp den på bloggen för den är väl värd att läsa. För intresserade finns det ett antal utskrivna exemplar i broshyrstället bredvid utställningen. Jag kan även skicka den till intresserade om ni hör av er via mail. Bilden: Delar av utställningen som syftar till att marknadsföra bowlingsporten.

Det finns fortfarande plats i utställningen för mer bilder så om ni har tillgång till bilder från bowlinghallarna som funnits i Västerås tveka inte att höra av er till Leif, undertecknad eller till Mats och Thomas i Bellevuehallen.

Hallarna det handlar om är den första 4-banorshallen nere i källaren i gamla idrottshallen som låg bakom nuvarande Skrapan. Den hallen invigdes i september 1940.

Bilden: Lite av de historiska bilder som finns med i utställningen.

Därefter flyttade Västeråsbowlingen på 60-talet till en ny modern 8-banorshall på Stora Gatan, tyvärr kommer jag inte ihåg exakt årtal. Får återkomma till det.

1974 öppnade den tredje hallen i Västeråsbowlingens historia, Bellevuestadion som utöver hallar för en rad olika racketsporter även innehöll en 10-banors bowlinghall. Denna hall utökades till 20 banor 1989 i samband med att hallen på Stora Gatan lades ner.

Numera finns även en 20 banors ren nöjeshall i centrala Västerås och en 10 banors hall är på gång ute på Bäckby.

Jag hann faktiskt med att spela i den gamla hallen innan den lades ned. Var där med skolan och har mitt absoluta bottenrekord på en serie slagen där. Fick ihop hela 32 poäng.

Ser man till den boom som kom med datascoringen och diskobowling så hade den hallen kunnat vara en riktig guldgruva med sitt centrala läge men vem kuinde förutse detta för 20 år sedan.



Bilden: Utrustning från både förr och nu bl.a. med det klassiska Trelleborgsklotet.

Jag rekommenderar varmt att den som har möjlighet tar en liten stund och beundrar de underbara bilderna som speglar olika tidsepoker av vår sport. För den som sedan vill fördjupa sig ännu mer i bowlingens historia rekommenderar jag ett inköp av den utmärkta jubiluemsboken "100 år - 100 ögonblick".


För de riktigt stora bowlingnördarna kan jag varmt rekommendera ett inköp av den inscannade samlingen av "Bowlaren". För endast 100 kr får man tre DVD skivor med samtliga nummer av tidningen från 1932 och framåt inscannande. Personligen har jag börjat läsa i de gamla tidningarna och det är ett effektivt sätt att få tiden att flyga iväg. Man slås gärna av att man i många frågor diskuterar precis samma sak idag som man gjort i tidigare årtionden. Kanske finns det en hel del att lära av historien. DVD kan man beställa via Svenska Bowlingförbundets hemsida http://www.swebowl.se/. Där hittar man även länk till förlaget som säljer jubileumsboken.

Nytt klubbrekord

Bilden: Gänget som satte nytt klubbrekord vid vårsäsongens första match. Stående fr. v. Per, Sven-Erik, Johan, Mikael och Peter. Sittamde fr. v. Bent Ronny, Jan-Erik och Anders.

Vårsäsongen startade med en rivstart och derbymöte mot Västerås SKs farmarlag. Med tanke på vårt klena spel under hösten var VSK favoriter inför matchen.

Vi tog en samling med laget innan match och pratade igenom några punkter som vi skulle fokusera extra på. Bl.a har vi förlorat alldeles för många förstaserier under hösten och det håller inte när man spelar på hemmaplan. Vi behöver tagga till redan från början så vi slipper jobba i uppförsbacke hela tiden. Dessutom pratade vi om vikten av att hålla ihop spärrspelet då vi tidigare gett bort alldeles för många poäng p.g.a. slarv och okoncentration.

Eftersom ordinarie lagledare hade jour på jobbet fick jag hoppa in och utföra det jobbet så jag presenterade även dagens två-manna konstellationer.

När matchen väl var igång kunde jag snabbt konstatera att spelarna verkligen tagit till sig det inledande sbacket. Vi gick ut och vann den första serien med 5-0 efter siffrorna 1629-1457. Nu gällde det att bibehålla fokus framåt så vi inte blev allt för nöjda med den fina starten.

Den andra serien blev betydligt jämnare. Juniorerna storspelade och fick ihop fina vilket gav seger med 98 pinnar. Vi låg dock länge under på alla andra bord men efter en fin avslutning av -veteranerna Anders och Janne kunde de vända sitt bord och vi vann serien med 3-2 efter siffrorna 1587-1535. I halvtid ledde vi således med 8-2 och hade fått maximal utdelning. Svårigheten låg nu att inte bli nöjda och slappna av för mycket utan istället fortsätta med full fokus på den tredje serien. Detta lyckades vi inte med utan vi förlorade den tredje serien med 1-4 och siffrorna 1526-1606 vilket innebar att matchen levde in i den sista serien. Nu gällde det för spelarna att snabbt ladda om. Jag gjorde ett byte och vi sa till varandra att fortsätta jobba.

Vi tog i den sista serien snabbt ledningen på ett bapar medan VSK inledningsvis hade kommandot på de övriga. I mitten på serien började vi dock sakta äta oss ikapp och ledningen skiftade fram och tillbaka på banparen. Vi avslutade dock serien starkt vilket gjorde att marginalerna hamnade på vår sida och vi vann serien med 4-1 efter siffrorna 1623-1574. Detta innebar seger i matchen med 13-7 och en totalslagning på 6365, nytt klubbrekord med hela 98 poäng.

Detta var verkligen den start som vi så väl behövde inför vårsäsongen. Nu ser vi enbart framåt och glömmer höstens spel.

För farmarlaget blev gick det inte lika bra då man förlorade med 4-16 mot BK 12:an från Norrtälje. Det som glädjer mest var dock att medelåldern i laget var 19 år vilket visar att det finns en framtid för klubben som i år fyller 70 år.

Något som ytterligare styrker det påståendet är klubbens ungdomslag som dock förlorade i helgen mot BK Norden med 6-13. Här var medelåldern ca 12,5 år. Vi visar verkligen att bowling är en sport för alla åldrar. I helgens seriespel var den yngsta spelaren 9 år och den äldsta 66 år. I A-laget var ålderspannet från 17 till 66 år. Hur många sporter kan matcha det?

Intensivt styrelsemöte

På programmet för fredagen den 8 januari stod styrelsemöte med Svenska Bowlingförbundets styrelse i Göteborg. Mötet började kl. 09.00 och beräknad sluttid var 18.00. Då det var mycket på dagordningen var det bara att köra igång med full fart från början.

Jag kan konstatera att ekonmin ser bra ut. Många intressanta projekt är i sin linda eller flyter på bra. Vi tog bl.a ett beslut om riktlinjer för inrättamde av en ny rekryteringskommitté. Nu vidtar det viktiga arbetet med att hitta rätt person som ordförande till denna kommitté.

Eftermiddagen var främst avdelad för ett diskussionpass angående arbetet med en framtida organisation. Till detta pass var Anders Hagström från SISU Idrottsutbildarna inbjuden. Anders har tidigare arbetat med dessa frågor tillsammans med andra idrottsförbund och han hade en rad intressanta idéer. Detta arbete kommer nu att fortsätta i samband med den kommande ordförandekonferensen i februari.

Eftersom vi arbetet igenom frågorna i ett högt tempo kunde vi avsluta mötet ca 17.30 så man kunde i lugnt takt ta sig till stationen för en 4-timmars hemfärd tillbaka till Västerås. Det finns roligare sätt att tillbringa en fredagskväll men vad gör man inte för svensk bowlings bästa ;)

Totalt sett blev det en givande resa till Göteborg där mycket hanns med under de två dagarna. Nu väntar helgens seriespel och sedan är det dags att ta nya tag på jobbet igen efter en välbehövlig semester.

Nytt grepp i Göteborg

Torsdagen tillbringades med resa till Göteborg eftersom hela fredagen består av styrelsemöte med Svenska Bowlingförbundet. Då det mötet startar redan kl. 09.00 valde jag att åka redan på torsdag för att hinna i tid till mötet utan att behöva åka mitt i natten.

Jag valde åter att åka tåg och även den här gången kunde man lita på att SJ håller stilen. Förseningen på ca 20 minuter i Västerås växte till en total försening på ca 50 minuter. Jag får dock vara glad att tåget var försenat eftersom jag var MYCKET sen till centralstatinen i Västerås medförde en språngmarsch i kall kyla bärandes på tre väskor. Detta var inte att rekommendera för lungorna utan jag satt och hostade i flera timmar därefter.

Nåja, väl framme i Göteborg möttes jag av en strålande vinterdag med solsken och sådär lagom kallt för en som ännu inte inhandlat några långkallingar.

Jag hade stämt möte under eftermiddagen med Mats "Klossen" Olsson i Frölundahallen där han tillsammans med Micke Ahlqvist driver en klotshop vid namn GAPS Bowling (http://www.gaps.se/).

Det var Eva Larsson som tjatat på mig att besöka honom för att se om han kunde förbättra mitt grepp så att jag lättare kommer ur med tummen och samtidigt får bättre grepp med fingrarna. Som det är nu så har jag en tendens att bära klotet för mycket med tummen och jag får dessutom ofta tumsläpp vilket effektivt dödar bollen.

"Klossen" fick först se hur jag spelar i dataanalysprogrammet Dartfish och han analyserade sedan mitt grepp i förhållande till min hand och hur jag spelar. Därefter föreslog han några förändringar som vi provade i ett inställningsbart klot. Bl.a så gjorde han tummen ännu mer oval samt pithade fingrarna lite grann. Han kortade även av grepplängden lite grann för långfingret.

Bilden: "Klossen" fokuserar på hur han skall få till det uppmätta greppet.

Förändringarna kändes bra och vi bestämde oss för att prova att borra upp en boll med detta grepp. Vi tog dock en begagnad boll som tidigare tillhört världsstjärnan och tvåhandsspelaren Jason Belmonte, en Storm Street Rod.

Bilden: Det slutgiltiga resultatet.

Resultatet blev enligt min mening lyckat och det kändes bra när jag provspelade med klotet. Om det sedan berodde på klotet, en lätt banprofil eller placeboeffekten att jag ökade strikeprocenten mot normalt låter jag vara osagt. Det skall i alla fall bli intressant att prova klotet under en tid på hemmaplan. Fungerar det så blir det nog tal om att borra om de andra kloten.

Bilden: "Doktorns" recept på ett nytt grepp.

Morgondagens styrelsemöte ser ut att bli intensivt då det är mycket som skall avhandlas inna tåget bär hemåt igen vid 18-tiden.

Upptaktsträff för herrlandslaget

På måndagskvällen gav jag mig åter av till Stockholm. Den här gången stod ett besök vid super six på programmet följt av en uppstartssamling för det herrlandslag som skall representera Sverige i VM i augusti.

Då landslagsledningen anser det vara av vikt att vi inom styrelsen också är insatt i hur man jobbar med landslaget hade vi i styrelsen fått en inbjudan till denna upptaktsträff. Detta är ett initiativ som jag uppskattar mycket eftersom jag alltid ansett att ju mer kunskap jag besitter desto bättre beslut kan jag fatta i mitt ledarskap.

Träffen inleddes med en gemensam middag. Därefter var det dags för samling med hela gänget.
Sportchefen Ulf Josefsson inledde denna samling med att presentera syftet med samlingen för att därefter läman över ordet till förbundskapten Tomas Leandersson. Tomas redgjorde för varför man valt att redan i december ta ut det slutliga laget samt hur han tänkt sig vårens och sommarens upplägg för spelarna. Allt för att spelarna skall kunna prestera så bra som möjligt i augusti.

Bilden: Landslagsspelarna lyssnar intresserat på sportchefen Ulf Josefsson.

En anledning till att svenska bowlingförbundet kunnat göra denna satsning är att vi nyligen fått ett extra elitstöd från RF (Riksidrottsförbundet) på 800 000 kr vilket är en hög siffra i jämförelse med andra idrotter.

Ulf redogjorde för spelarna vad detta extra anslag innebär och kansliets ekonomiansvarige Sören Berggren redogjorde mer konkret vad pengarna innebär för spelarna.

Efter detta ekonomipass var det dags för en presentation av Terje Lien som är landslagets resursperson beträffande den mentala biten samt av Markus Svensson som landslagets resursperson beträffande den fysiska träningen. Tyvärr hade jag inte möjlighet att stanna kvar och lyssna på dessa herrar då det parkeringsgarage som jag ställt mig i stängde redan vid midnatt. Det hade varit mycket intressant att lyssna på hur dessa tänkt sig upplägget för vårens aktiviteter.

Jag kan dock konstatera att det känns som att vi har ett mycket bra upplägg där vi med extra resurser kan ta upp kampen mot USA och Sydkorea på allvar. Det skall bli spännande att följa landslagets utveckling under våren för att se om det ger resultat när det är dags för examen i München i augusti.

Träningsläger 2

Det andr träningslägret i klubben var riktat mot klubbens yngsta ungdomar. Vi inledde med en timmes teori tillsammans med de föräldrar som ville delta. Vi gick igenom den utrustning som man använder och vad man bör tänka på när man köper klot och skor samt hur man skall sköta dessa. Dessutom fick samtliga lära sig hur man räknar i bowling för det är det inte många av dagens ungdomar som lär sig eftersom det är bekvämare att bara följa datascoringen.

Efter teoripasset var det dags för två timmar med bowlingträning. Även här låg fokus den första timmen på grundteknik med uppmätning av deltagarnas steglängder. De fick även jobba med sin startposition, igångsättning, pendling, slutposition och släpp. Detta är övningar som i kommer att jobba vidare med under vårens träningar.

Efter en kort matpaus var det dags för en timmes spärrträning där deltagarna fick lära sig hur man använder spärrsystemet 4-7-11. Det gick ganska bra och även här kommer vi att jobba vidare under våren.

Det enda tråkiga med lägret var att jag glömde att ta några bilder. Vi hade helt enkelt för kul ute banorna så tiden gick så fort.

Sumpan-Pergamon

Efter det första träningslägret satte jag mig i bilen och åkte till Sundbyberg för att se elitseriematchen mellan Sundbyberg och Pergamon. Bägge lagen hade aviserat att man skulle komma med toppspelare där Sumpan ställde upp med det bästa man har förstärkt med finländaren Petteri Salonen. Pergamon i sin tur hade flugit in amerikanska proffsen Mike Fagan och Tim Mack och backat upp dessa med landslagsspelarna Martin Larsen, Robert Andersson och Mathias Årup. Det var bäddat för en toppmatch med andra ord.

Nu blev det inte så utan Pergamon såg lite halvt ointresserade ut samtidigt som Sumpan var heltända och backades upp av hemmapubliken i den fullsatta hallen. Amerikanarna kan delvis ursäktas med att man precis landat efter en 16 timmars flygresa med det fanns andra i Pergamon som jag förväntat mig mer av. Nu blev det istället så att Sundbyberg via 4-1, 3-2 och 4-1 avgjort matchen redan efter tre serier. Till slut så vann man rättvist med 13-7 vilket var mycket välbehövligt för laget som haft en knackig höst. Kanske lossnar det nu. Laget är enligt min mening för bra för att missa slutspel.

Träningsläger i klubben

För att komma igång ordentligt inför vårens viktiga seriespel hade vi i klubben två träningsläger nu i början av januari, ett för vuxna och juniorer samt ett för de yngsta ungdomarna.

Det första lägret gick av stapeln söndagen den 3 januari. Vi började med en teoretisk genomgång av Mats Vennberg från sisu idrottsutbildarna. Han berättade om vikten av att äta rätt i samband med tävling och träning. Han gick igenom skillnaden mellan kolhydrater, fett och protein där vi bl.a fick lära oss att man riskerar att bryta ner musklerna om man tränar mycket utan att tillföra kolhydrater som energi i kroppen. Utan kolhydraterna riskerar nämligen kroppen att istället förbränna det protein som kroppen behöver för att underhålla och bygga upp muskulaturen.

Vi fick även veta att det är bra att äta rätt sorts fett som kroppen behöver som smörjmedel i lederna. Däremot skulle man undvika snabba kolhydrater som inte ger den energi som kroppen behöver utan istället riskerar man att skapa ett sockersug som enbart bryter ner kroppen.

Mats gick även igenom några enkla övningar för rörelseträning enligt MAQ-metoden och man kan konstatera att även såna som jag som väger för mycket och inte är särskilt rörlig kan klara av dessa övningar.

Det blev totalt två mycket intressanta och annorlunda timmar som jag rekommenderar andra bowlingklubbar att lyssna till.

Efter en kort lunch var det sedan dags för tre timmar på banorna. Vi började med en dryg timme grundträning där det största fokuset låg på steglängd men även övriga moment i ansatsen gicks igenom.

Bilden: Steglängden är uppmätt och nu gäller det att anpassa stegen efter tejpbitarna för att skapa en bra timing i ansatsen.

Den andra timmen inleddes med en teoretisk genomgång av vad man kan läsa ur ett banprofilschema. Därefter fick deltagarna göra en banläsningsövning på tre olika profiler vilket deltagarna tyckte var nyttigt och intressant.

Bilden: Deltagarna fick göra ett spärrtest för att se hur bra deras spärrspel fungerar.

Den sista timmen ägnades åt en spärrtest samtidigt som jag passade på att filma samtliga deltagare för vidare analys av deras grundteknik. Detta för att vi skall kunna jobba vidare under våren med att förbättra spelarnas grundteknik.

Det verkade som att deltagarna var nöjda med lägret och det enda som jag var lite ledsen över var att det inte kom så många på lägret. Jag gläds dock åt att de som var där fick en bra nystart på säsongen.

En sista bild från Nässjö

Avslutar Nässjörapporteringen med en bild på Västeråsgänget tillsammans med ledarna Eva och Cacca.

Nässjö dag 2

Den andra dagen i Nässjö tillbringades nästan hela tiden ute på banorna där vi först fick arbeta med varandra som elev respektive tränare. Därefter vardet dags för en banläsningsövning där man skulle läsa av banan genom att spela igenom ett antal ställen i banan.
Övningen är ganska enkel att utföra men det gäller att lärasig läsa av hur bollen reagerar. För mig som den här dagen hade en riktigt dålig dag med tekniken var det svårt eftersom det inte är lätt att läsa av en "dödad boll".

Vi fick sedan pröva på att använda de ollika teknikaliteter som Nässjö bowlinghall har att erbjuda. Det finns en hel del hjälpmedel i hallen eftersom bowlinggymnasiet håller till i hallen.

Intressantast är dataanalyssystemet CATS som mäter av bollens läge, hastighet och vinklar vid ett antal punkter i banan.

Bilden: CATS systemet samlar in datavärden via ett antal givare ute i banan.

Utifrån det beräknar systemet ett antal parametrar som presenteras i en rapportform. Mätningen går till så att man slår 10 slag efter varandra och det gäller att slå 10 likadana slag eftersom datasystemet sedan presenterar variationerna för respektive mätpunkt.

Bilden: Datorn analyserar sedan ett antal mätpunkter vid tre ställen i banan, pilarna, brytpunkten samt kägelträffen.

Mätpunkterna sätts i relation till ett snitt och det får man nog ta med en nypa salt. Det intressanta är dock att enkelt kunna se vad man behöver arbeta med. Mina spännviddsvärden var enligt följande:

Släpphastighet: 1,17 km/h (snitt 200-209)

Målribba 4,5m: 3,3 ribbor (snitt 190-199)
Brytpunkt 11,9m: 10,3 ribbor (snitt <139)

Släppvinkel: 1,61 grader (snitt 140-149)

Träffvinkel: 1,06 grader (proffs)
RPM (varvtal): 61 rpm (proffs)

Om jag skall tolka dessa värden så behöver jag förbättra min precision vid brytpunkten samt bli jämnare beträffande släppvinkeln vilket stämmer ganska bra. Jag har jätteproblem med släppet så det behövs mcket gnilbowlträning i framtiden.

Samtliga deltagare blev även filmade så Eva och Cacca har ett jättejobb framför sig med att analysera alla dessa filmer. Andra hjälpmedel presenteras i bildform nedan.

Bilden: Utfällbar spegel så man ser sig själv framifrån. Den döljer dessutom käglorna.

Mätsystem som på två banor mäter träffribba och bollhastighet vid pil och brytpunkt.

Bilden: Man använder både det videoanalysprogrammet Dartfish och det lite äldre Bowlers map. I taket sitter en fast monterad kamera.

Bilden: Nedfällbara persienner för att "gömma" käglorna,

Under dagen fick även vi gruppvis ta fram ett träningsprogram för en medelklubb som tränar 1,5 timme i veckan tillsammans. Programmen såg lite olika ut men bygger på ungefär samma byggstenar.

Dagen avslutades vid tretiden på eftermiddagen och det fanns mycket att prata om på vägen hem. Det var dessutom skönt att slippa köra eftersom Nicke gärna åtog sig den uppgiften och det skötte han utmärkt.