Pokalen utdelad

Spelarna tackar publiken med ärevarv till champagnegaloppen.

Det finns de som är besvikna också

Några ur ryska klacken som kämpade väl.

världsmästare

Svensk seger med 6-1 i en skaplig match där siffrorna rann iväg på slutet.

Tredje raka segern

Helgens match mot Avesta BC kändes även den på förhand som riktigt oviss. Vi fick storstryk borta mot dem med hela 19-1 efter en bedrövlig laginsats. Det syntes därför på laget att idag var vi taggade och fulla av revanschlusta. Matchen slutade 14-5 efter siffrorna 4-1, 4-1, 3-1, 3-2. Slagningen blev 5984-5611. Detta innebär att vi i alla fall inte tappade mark till de övriga lagen som slåss om de tre topplatserna i serien.

"Frostis" var återigen bäst med 853 vilket är riktigt bra med tanke på att han hade en serie nere på 150 nivå. Själv inledde jag bedrövligt med ett rännslag och två raka tomrutor. Jag lyckades dock komma in i matchen och till slut blev jag näst bäst i laget med 797.

Roligast var dock att jag för en gångs skull kunde vinna i ett avgörande läge. Efter två missar i slutrutan från motståndarna och jag visste att täckt ruta innebar chans till seger. Självklart stod 10 kvar efter förstaslaget. Just denna kägla har jag mentala problem med för närvarande vilket egentligen känns ganska löjligt. Den är inte svår att spärra men jag krånglar till det hela tiden och då infinner sig snabbt osäkerheten uppe i skallen. Den här gången lyckades jag dock fokusera rätt och ta den. Vilket innebar att vi kunde vinna banparet med en poäng. I det stoora hela hade det inte så stor betydelse men för mig var det en viktig seger då jag fick lite extra självförtroende av att för en gångs skull klara ett pressande läge.

Det känns som vi är på rätt väg i laget och stämningen är mycket bra. Alla jobbar för varandra och ungdomarna visar framfötterna. Idag fick t.ex. Simme hoppa in i sista serien och visade inga som hellst prov på nervositet. Han spelade hur lugnt som hellst vilket innebar fint spärrspel och seger för banparet.

Segeren innebar dock inget avancemang i tabellen då övriga topplag också vann. Det ser dock ut att bli en intressant omgång nästa lördag då samtliga fyra topplag möter tufft motstånd. För vår del väntar IFK Sala på hemmaplan vilket blir en utmanade och inspirerande uppgift.

För Västerås SK blev det åter en storseger, denna gång mot Plus från Avesta. IKW/KBK van också sin match mot sereitrean Triss med 13-7 vilket innebär att det är fortsatt jämnt i kampen om seriesegern. IKW hade en totalslagning på hela 7108 vilket jag tror är nytt distriktsrekord för 8-manna lag.

Idag söndag väntar en del arbete med den strategianalys som vi skall göra som inlämningsuppgift i "Sports Management" dessutom skall jag göra ett nytt försök att förstå mig på sporten bandy genom att gå på VM finalen som spelas här i Västerås.

VM i pseudosport

Idag börjar ett arrangemang i Västerås som om man skall tro massmedia är en stor händelse, nämligen Bandy VM. Turneringen inleddes för Sveriges del mot Finland och eftersom jag vunnit två VIP-biljetter på "hyllan" (se bild nedan) så fanns jag på plats för att bevittna spektaklet.

Det började med att jag såg slutet på den fantastiskt spännande matchen mellan Ryssland och Norge. Ryssland vann med 19-0 och under den tiden jag satt på läktaren gjorde Ryssland 3 mål på några minuter trots att man hade en man utvisad. Detta skedde inför storpublik.

Därefter väntade invigning av mästerskapet samtidigt som vi bjöds på 3-rätters middag på "hyllan" (se bild nedan). Tyvärr så var invigningen lika kall som temperaturen i restaurangen. Det känns lite ovant att sitta och äta iförd täckjacka, halsduk och mössa. Maten var dock mycket god.

Invigningen däremot var av riktigt kalkonkaraktär där talarna avlöste varandra. Det är inte speciellt intressant att lyssna på någon som läser innantill från ett papper som hålls rakt framför ansiktet samtidigt som man filmas. Det blev för mycket klubb för inbördes beundran. Efter att ha upplevt invigningen av Bowling VM i Bangkok så kan jag konstatera att dagens invigning suger i jämförelse.

Matchen då?

Egentligen är jag fel person att kommentera en bandymatch då jag aldrig förstått mig på tjusningen med sporten, det händer för lite i spelet. Jag föredrar sporten som spelas i hallen bredvid med puck, sarg och lite kamp i spelet. Jag kan dock tjusas av den stämning som brukar finnas vid stormatcher i bandy. T.ex. vid SM-finalen.

Den stämningen fanns dock inte bland de 4263 som hade letat sig in i den dödstysta hallen. Det fanns ingen som drog igång några hejaramsor vilket tillsammans med spelet gjorde att det kändes ganska avslaget. På sittplats var det dessutom nästan tomt (se bild ovan). Sverige kunde enkelt vinna med 8-1 och man börjar undra hur det här kunde vara en match mellan två medaljkandidater. Så stor skillnad får det inte vara i ett världsmästerskap som man försöker inbilla publiken är ett stort mästerskap i en stor idrott.

Sanningen är att i mina ögon så är bandy Sveriges största pseudoidrott, dvs det finns ingen idrott som får så mycket massmedial uppmärksamhet trots att man inte förtjänar det. Sporten är stundtals på Kalle Anka nivå. Exempelvis så spelar man i VM's B-grupp inte matcherna över 2*45 minuter utan över tiden 2*30 minuter. Denna B-grupp innehåller dessutom lag som skulle få stryk av både VSK's och Tillbergas farmarlag. VSK's A-lag tror jag skulle vara en medaljkandidat bakom Ryssland och Sverige om man fick ställa upp och då har ändå VSK inte en enda spelare med i Svenska landslaget.

Till sist kan man verkligen undra varför man har detta spektakel varje år. Jag som anser att hockeyn skulle behöva rensa upp i sina VM kan bara konstatera att här är det ännu värre. Det är som sagt underligt att massmedia och sponsorer ställer upp på denna cirkus. Dessutom känns det ännu mer underligt att mina skattpengar går till detta. Jag skulle inte säga något om det drog publik men dagens publiksiffra var t.ex 1000 färre än VIK-Leksand i onsdags. När sedan resten av Sveriges matcher i grundspelet flyttats till andra städer som Stockholm och bandymetropolen Eskilstuna så undrar jag vad Västerås egentligen betalat för?

Hur är det då inom bowlingen? Ja, vi har också ett antal blåbärsnationer som deltar i VM som turister. I mina ögon drar sådant enbart ner statusen på sporten och mästerskapet. Det finns dock betydligt fler länder som kan vinna och med tanke på bristen av både medial uppmärksamhet och ekonomisk sponsring så är man i alla fall på rätt väg arrangörsmässigt. Publikmässigt så är man långt ifrån 4000 men man har i alla fall inte lika glest på läktarna som ovan när de bästa spelar.

Till sist kan jag konstatera att man i alla fall fick en snygg blå-gul halsduk. Dessutom kommer jag att göra ett nytt försök på söndag då finalen spelas (biljetten är redan köpt sen långt tillbaka så det går inte att ångra). Detta under förutsättning att Sverige spelar, annars får det vara.

Seger och klubbrekord

Lördagens match mot UBC 90 F kändes på förhand som ganska oviss. Bägge lagen hade varvat resultaten och såg ut att bli en hård nöt att knäcka för oss. Nu blev det inte riktigt så...

Vi fick matchen direkt i våra händer och efter 4-1 och 5-0 kändes det ganska säkert. Vi hade marginalerna på vår sida och vann även de bord som var täta. Den tredje serien inleddes lite knackigt men efter en bra avslutning kunde vi vinna den med 3-2 och segern var klar. Sista serien i vår favör med 3-2 och slutsiffrorna blev 15-5. Slagningen blev 6219-6004 vilket innebar att vi log nytt klubbrekord för amerikanskt spelsätt vilket är glädjande.

Extra glädjande var också att det var ungdomarna som visade vägen i matchen. "Frostis" slog 875 tätt följd av spelkompisen "Ballack" som slog 860. För egen del blev det 738 vilket är ett steg framåt, speciellt då jag legat sjuk nästan hela veckan och därigenom inte kunna träna. Tyvärr så är det spärrspelet som haverat totalt vilket kostar många poäng.

Enda smolket i bägaren var att även de andra seriekonkurrenterna vann. Det känns lite tungt att vinna med 15-5 och tappa en placering i tabellen som dock är jämn. De tre första lagen har alla 16 poäng medan vi ligger fyra på 15 poäng.

Nästa helg väntar ett tufft möte mot Aveesta som är ett av lagen före oss. Vi har en rejäl revansch att kräva sen det miserabla spelet i bortamatchen och varför inte se till att höja rekordet ytterligare. Rekord är till för att slås.

Tyvärr vart det stor förlust för både reserverna och ungdomarna men de kommer säkert igen.

För det bästa laget i stan blev det åter storseger då Västersås SK besegrade Gävle BWK med 17-3. I deras serie är det en tuff kamp om seriesegern mellan VSK och lokalkonkurrenten IKW/Köping BK. Lagen känns jämnbördiga och det kommer bli intressant att följa matchen dem emellan i Köping senare under våren. Seriesegern avgörs nog där.

Bowling i mellandagarna

Även i mellandagarna är bowlingen igång för fullt. Juluppehållet är en stor tävlingsperiod och bl.a så anordnade vi i Frisk en tävling vid namn Mellandagscupen.

Det är en cuptävling där man först kvalar i 8 grupper. Från varje grupp går två personer vidare till 16 dels final. I gruppspelet kan man förlora en match men efter två förluster är man utslagen. Varje match spelas bäst av tre serier där vunnen serie ger 1 poäng och oavgjord ger en halv poäng. Först till 2 poäng vinner matchen. Vid oavgjort avgör den totala slagningen.

Jag lyckades som vanligt förlora direkt och fick därefter kämpa hårt match efter match. Jag hade t.ex en riktigt hård match mot adepten ”Ballack” och kunde till sist ta mig vidare från gruppen. Jag spelade riktigt skapligt i 16-delsfinalen men sen tog det stopp. Efter riktigt dåligt spel förlorade jag med 1-2 i kvartsfinalen efter två mycket onödiga missar på 10:ans kägla.

Desto roligare var det att adepten och klubbkamraten ”Frostis” tog sig till final efter några gastkramande matcher. Finalen blev även den gastkramande och ”Frostis” kunde till slut stå som slutsegrare efter finalseger mot ”VSK-profilen” med endast en poäng.

Efter nyår så var det dags för en tur till Norrköping där Talangkommittén hade möte i samband med junior- och ungdoms SM finalerna. Vi har i styrelsen bestämt att var och en skall ha en närmare kontakt med någon av våra kommittéer för att på så sätt skapa sig en bättre bild av deras verksamhet samtidigt som vi kan svara på deras frågor och funderingar. På mitt bord ligger Talangkommittén vilket jag tycker är väldigt kul och spännande.

Vi hade ett bra möte där bl.a årets Team Talang läger utvärderades. Dessutom avhandlades juniorlandslagets förberedelser inför EM i Malmö samt en del andra ämnen.

Efter mötet stannade jag kvar och tittade på juniorernas inledande kvalspel. Det var extra kul eftersom 2 killar och en tjej från Västmanland kvalat in till juniorfinalen. Av dessa lyckades sedan både Christopher Lüttke och Frida Adolfsson ta sig vidare till efterföljande cupspel. För Johan Wallenbert tog det stopp men han kommer säkert igen nästa år.Christopher slog dessutom en 300 slagning i kvalet och när han sedan följde upp med en 270 serie så var han ikapp det han tappat i de inledande serierna. De sista tre strikarna i hans fullträff kan ni se på följande film:

Dan efter fortsatte han det fina spelet och kunde till sist vinna hela mästerskapet på pojksidan. Ett stort grattis för den bedriften!

Tyvärr kunde jag inte stanna och se cupspelet. Istället bar det iväg till Göteborg för styrelsemöte med styrelsen för SvBF. Den här gången kunde vi ta det lite lugnare i dagordningen och mötet blev konstruktivt och bra med många intressanta idéer. För egen del hade jag tagit fram en grund att arbeta vidare på beträffande krishantering om olyckan är framme samt att jag presenterade min utredning av ett utjämningssystem av resekostnaderna i samband med årsmötet. Det senare var ett uppdrag från årsmötet efter en motion från Västerbotten.

I samband med Göteborgsvistelsen hann jag även med ett besök på Scandinavium och matchen mellan Frölunda och Linköping. Det var en annorlunda känsla att gå på hockey utan att heja på något av lagen. Matchen var ganska avslagen och Linköping kunde vinna rättvist med 3-2 efter att ha spelat ett smartare anfallsspel.Julhelgerna avslutades med att jag tillbringade trettondagen i Årsta där finalen i AIKs deltävling i Super-Six avgjordes.

Dessutom spelades slutfinalerna för hela touren med shoot-out för den totala touren samt för damernas interna tour. Det var intressant och roande att följa vår elit live och det var välförtjänta vinnare som kunde lyfta de stora buckorna. Bl.a så försvarade Malin Glendert sin seger i VBS Ladies tour ivrigt påhejad av sonen Max.

I samband med tävlingen passade jag även på att hälsa på kompisen "Lisa" som är den som bestämmer i sekretariatet.

Stiltje i december?

Det har tyvärr varit stiltje här på bloggen under december. Betyder det att det inte hände så mycket på bowlingfronten? Nej snarare tvärtom...

Månaden inleddes med en mycket hektisk helg som började med ett besök på SvBF’s kansli för överlämnande av årets julklapp. Jag har de senaste åren försökt hitta på en liten personlig julklapp till de som arbetar där för att visa hur mycket jag uppskattar deras arbete för bowlingsporten. Årets julklapp blev en korg med hemgjort julgodis. Jag tror den blev uppskattad och jag hoppas att inga tänder gick sönder på knäcken...

På bilden ser ni "fyrkantsdansaren" som är den som ansvarar för ekonomn på kansliet. Alla trevliga tjejer som jobbar där vågade inte vara med på bild. Då bör kanske tilläggas att Joy inte kommit än...

Därefter bar det ut till Bosön för en mycket intressant 2-dagars utbildning i träning med videokamera och programvaran Dartfish som hjälpmedel. Kursen leddes av en gentleman vid namn Håkan Svensson från Bosön.

Han var riktigt bra och hade i förväg läst in sig på vår idrott på ett utmärkt sätt. Håkans entusiasm smittade av sig på oss alla som tillsammans utbytte erfarenheter samtidigt som vi lärde oss ställa in kameran och analysera resultatet med hjälp av programmets alla finesser. På bilden ser ni Håkan tillsammans med en av svensk bowlings skickligaste tränare, Sten-Åke från Eskilstuna. Han har hjälpt och stöttat mig mycket i min roll som tränare.

Vid lördag lunch bar det sedan av hemåt till Västerås för en snabbvisit vid Mälardalens Högskola där vi gick igenom juridiken bakom styrelsens ansvar. Vi fick dessutom ut hemtentan för juridikdelen. Den delen av kursen behandlade bl.a lagstiftningsprocessen, person- och avtalsrätten, personuppgiftslagen (PUL), skatteregler vid sponsring, styrelsens ansvar för skatteskulder samt en del om föreningsjuridiken. Personligen tyckte jag ämnet var mycket intressant men samtidigt rätt så tungt.

Efter avslutad föreläsning bar det åter till Stockholm och Upplands-Väsby för styrelsemöte med styrelsen för Svenska Bowlingförbundet. Det var ett tungt och tufft möte med många frågor på dagordningen. För första gången under min tid som idrottsledare kände jag mig tvungen att reservera mig mot ett beslut. Det var ett tungt beslut att ta då jag normalt tror på den demokratimodell som svensk idrott är uppbyggd på. Den här gången kände jag dock mig tvungen att välja mellan att lyssna på mitt hjärta och följa den känsla som fanns där eller att strikt följa ett av årsmötet taget majoritetsbeslut. Då min första känsla bygger på de kontakter som jag dagligen har med bowlare som spelar i de lägre serieregionerna valde jag att reservera mig mot den del av beslutet som jag inte kan försvara. Det var tufft och jag har funderat mycket över beslutet men jag känner ändå att jag gjorde rätt. Naturligtvis respekterar jag de som tycker annorlunda.

Mötet avslutades framåt femtiden på söndag eftermiddag och man ganska mör när man kom hem efter en intensiv helg. Mina klubbkamrater passade samtidigt på att spela KM under helgen. Då jag inte kunde delta fick jag tillåtelse att spela några dagar senare istället. Tyvärr ville det sig inte utan jag ligger långt efter, det håller inte med så många tomrutor som jag lyckades producera. KM spelades i samband med Västeråstävlingen i en av Sveriges populäraste tävlingstourer, nämligen Västmanlandstouren. http://www.vastmanlands-touren.se/

Helgen efter hade jag för första gången på hela hösten en bowlingfri helg. Det var ganska skönt att få tänka på något annat.

Inom klubben så avslutade vi höstsäsongen med en sedvanlig julslagning där alla föräldrar, fruar och barn inbjuds att delta. Spelformen är bakers och efter avslutat spel samlas vi gemensamt för att äta lite skinka och förrätta ett julklappsbyte. Det var som vanligt mycket folk samlade och vi hade alla mycket trevligt tillsammans. Här vill jag passa på att än en gång tacka Eivor, PO och Rolf för ett fantastiskt arbete med att iordningställa alltsammans.

Juniorträningen avslutade jag med en ”Allbäck special” kallad klappjakten. Alla spelade tre serier var och vid strike eller spärr fick man ta en julklapp i en hög av klappar som jag ordnat.

När högen var slut fick man istället ta en julklapp från någon av de andra. Juniorerna visade vissa giriga sidor vid denna tävling samtidigt som man effektivt bestraffade den som spelade bäst, nåja ingen skada skedd. Efter lite ordning i klassen kunde alla gå hem med varsin Frisk T-shirt samt varsitt exemplar av ICA’s nya kokbok. Sedan fördelade sig resten av julklapparna någorlunda rättvist.

Sista helgen före jul passade jag på att skjutsa ”Frostis” till Team Talanglägret i Katrineholm. Jag stannade kvar under lördagen och tjuvlyssnade lite på vad som sades.

Bl.a så hade man bjudit in landslagsspelaren Dennis Eklund som hade ett mycket bra föredrag om mentala förberedelser i samband med tävling. Dennis höll även ett föredrag om banläsning där han gick igenom vad man bör tänka på. Jag måste säga att alla ledarna med Ekiz i spetsen gjorde ett bra jobb och deltagarna verkade mycket intresserade av lära sig vad de hade att lära ut.

Vad som hände i mellandagarna kommer i ett annat inlägg. Som bowlare låg man dock inte på latsidan.

Var har jag nu hamnat?

Imorgon är det styrelsemöte, denna gång på Sveriges baksida där det alltid blåser.