Idag bär det åter iväg till den årliga utbildningshelgen i Idre. I år är det ca 80 st bowlingledare från huvudsakligen Dalarna, Gästrikland. Hälsingland, Närke, Uppland och Västmanland som träffas för olika erfarenhetsutbyten, diskussioner samt en rad intressanta föreläsare. Från Västmanland är vi totalt 8 stycken som gör den lilla resan på ca 40 mil upp till den kända vintersportorten.
Just resan upp kan vara lång och tradig men den kan också vara fantastiskt rolig och jag tänkte berätta om just ett sådant tillfälle. Samtidigt vill jag med denna anekdot passa på att hedra en kär vän som tyvärr nu i somras gick bort alldeles för tidigt efter en tids sjukdom.
Det hade blivit så att detta år så skulle tävlingskommittén också träffas i samband med Idrekonferensen. Dessutom så skulle min styrelsekamrat från Småland komma upp för att presentera rekryteringsprojektet Playbowl.
Bilden: Isa Kilsbo tillsammans med efterträdarna på kanslit, Dennis och Joy. Bilden är från banketten i samband med SvBFs årsmöte 2008.
I tävlingskommittén ingick en dam vid namn Isa Kilsbo som till vardags arbetade vid Svenska Bowlingförbundets kansli med huvudsakligen registreringsfrågor samt tävlingsfrågor. Det var i denna roll som jag lärt känna henne och vi har under åren både haft mycket kul vid våra samtal samtidigt som vi ofta kunde vara rejält oense och eftersom bägge kunde vara envisa så blev det stundtals rätt så intressanta diskussioner.
Isa ringde mig i ett tidigt skede och frågade om hon kunde åka med mig upp till Idre vilket hon naturligtvis fick. Vi kom överens om att hon skulle ta tåget till Västerås på torsdagsmorgonen. Samtidigt så bestämde sig Göran i Småland att också haka på vår bil. Han startade tidigt på morgonen från Tranås för att åka vidare med oss från Västerås. Eftersom Isa kom ca en timme tidigare än Göran bestämde vi oss att åka ut till ICA MAxi för att proviantera lite till resan och där gjorde Isa upptäckten att de hade Bregott med havssalt. Detta, förklarade hon, var en riktig delikatess som tyvärr inte salufördes i hennes närbutik i Solna. Hon köpte därför två paket på stört och nu återstod problemet hur vi skulle transportera upp smöret till Idre utan att det förstördes. Lösningen blev att åka hem och hämta min elektriska kylväska och så var problemet löst.
Göran kom och vi for iväg mot dalafjällen. På vägen hämtade vi upp "Månen" i Sala och stämningen var nu hög i bilen med många intressanta diskussioner. Sådana uppstår lätt när du har tre distriktsledare varav två dessutom tillhör SvBFs styrelse plus en kanslist på SvBF som dessutom har ett långt förflutet som distriktsledare.
Efter den traditionsenliga matpausen vid Moraklockan strax före Mora så var det ca 20 mil kvar att köra. Det var då jag kom på en ide som blev mycket lyckad. Jag plockade fram en cd samling som inhandlats via TV shop för många år sedan. Den heter "Äkta Svenskheter" och består av tre skivor fullmatade med mer eller mindre kända humorlåtar sjungna på svenska. Vi började tillsammans hitta på frågor till varandra relaterade till den låt som spelades för tillfället och det visade sig att det alltid var någon som kunde en del berättelser kring låtar som "Mårten Gås", "Den makalösa manicken", "Baby Twist" eller den riktiga höjdaren "Haru hunni bunni hunn" med Västmanlandsbekantingarna Bröderna Slut.
När vi så småningom körde den sista biten upp från Idre by till Idre fjäll spelades den sista melodin i samlingen vilket var "Vi bor på landet" med bröderna Djup och vi skrattade alla i bilen så att tårarna rann. Tänk att det fanns så många fullständigt galna låtar samlade i en samling. Den resan gick lätt och det var som sagt fyra mycket glada ledare som var redo att träffa alla fantastiska ledare vid det årets konferens.
Väl på plats i stugorna var nu den stora frågan vad gör vi med förpackningarna med Bregott?
Isa sysslade även med släktforskning och därför skulle hon inte åka med oss tillbaka efter konferensens slut utan hon skulle istället åka med några andra deltagare till Hälsingland för att därefter fortsätta med buss upp till Härnösand där det finns ett stort arkiv som används av släktforskare. Jag föreslog då att vi skulle frysa in förpackningarna så kanske de skulle hålla sig bättre på vägen till Härnösand.
När vi skulle åka hem och stugan var städad avslutade jag med att ta en titt i frysen och hittade dessa smörpaket. Naturligtvis hade Isa hunnit glömma bort dem och jag fick ta dem och börja leta reda på Isa innan hon skulle hinna åka. Detta lyckades och vi förberedde vår hemresa.
Några veckor senare pratade jag med Isa som var tillbaka på jobbet och naturligtvis undrade jag om det smakat gott med havssalt på mackan. Lite förläget erkände hon att hon fått med sig paketen till Härnösand men där lyckades hon åter glömma dessa välberesta paket hos den familj som hon bodde hos så det blev inget havssalt den här gången heller trots en idog insats för att frakta delikatessen från Västerås till Solna via Idre och Härnösand.
Hon behövde dock inte misströsta allt för länge för bara någon vecka senare visade sig att även hennes hembutik beslutat sig för att saluföra denna delikatess.
Tyvärr så finns som sagt var inte Isa bland oss längre men jag kommer alltid att minnas henne för sin generösa humor som som snabbt kunde förvandlas till en uppfostrande allvarhet. Vi är många distriktsledare ute i landet som fostrats av Isa så att registreringen sköttes precis så som hon ville ha det. Vi är samtidigt många som fått favören att dela hennes fantastiska skratt och det bästa sättet att hedra denna dam som gjort så mycket för svensk bowling är att skratta någon extra gång per dag. Det mår vi alla bättre av.
För den som vill veta mer om Bregott med havssalt finns det information här.