Första halvan av 5-manna fortsatte tyvärr för svensk del nästan lika dåligt som 3-manna. Spelarna inledde halvskapligt men hittade en spellinje med lite marginal vilket straffade dem direkt vid de mindre bra slagen. Varefter frustrationen växte blev spelet allt sämre och det går efteråt inte bara att skylla på att det var tufft för på samma banpar fick man i andra serien stryk av Polen och i tredje serien fick man stryk av Nordirland. Detta är länder som Sverige normalt skall slå hur lätt som hellst.
Frustrationen var lika stor i publiken och man kan lite skämtsamt konstatera att i motgång är det inga problem att hitta en förbundskapten. Det fanns ett 20-tal experter på läktarna.
Till fredagens spel hade spelarna pratat ihop sig ordentligt, lagt upp några nya mål för att hitta tillbaka spelglädjen och nu såg det ut som ett helt nytt lag ute på banorna. Det var samma spelare men med omkastad spelordning där Martin Larsen inledde och Robban fick agera slutankare. Spelarna såg ut att ha roligt vilket ledde till dagens näst högsta slagning efter Tyskland som spelade som i trance. Detta räckte dock inte ända fram utan Sverige fick nöja sig med en 11:e plats men hedern var i alla fall återupprättad.
Till Semifinal gick USA, Finland, Tyskland och Colombia. Semifinalerna blev inte särskilt spännande utan USA och Finland kunde enkelt ta sig till final. I denna kom finnarna tidigt i underläge men började i mitten sakta äta sig ikapp och inför sista rutan var det knallhårt. Då visade USA genom Wes Mallot och Tommy Jones att man är bäst när det gäller genom att kliva fram och storspela. Tommy Jones visade inga som hellst nerver i det avgörande läget utan var istället stensäker och då skall man veta att han bra någon timme tidigare missat den 16:e och sista platsen till Masters slutspelet genom att i sista slaget missa 10:ans kägla hamna på samma slupoäng som Petteri Salonen och förlora platsen på att Petteri hade ett högre resultat i sin sista serie.
Det var en fantastiskt spännande final som jag ser som det näst bästa minnet från min Münchenresa efter vårt svenska guld i 2-manna. Visst var det lite bittert för Finland som verkligen gjorde allt man kunde jag tycker dock att USA vann rättvist. Bägge lagen hade lite tur i vissa lägen så det var enligt mig USAs erfarenhet som avgjorde.
Om en Amerikan segrar även i Masters så blir Sverige lite paradoxalt två i medaljligan trots det stundtals bedrövliga spelet. Hittills är det bara vi som lyckats snuva USA på ett av gulden.
Frustrationen var lika stor i publiken och man kan lite skämtsamt konstatera att i motgång är det inga problem att hitta en förbundskapten. Det fanns ett 20-tal experter på läktarna.
Till fredagens spel hade spelarna pratat ihop sig ordentligt, lagt upp några nya mål för att hitta tillbaka spelglädjen och nu såg det ut som ett helt nytt lag ute på banorna. Det var samma spelare men med omkastad spelordning där Martin Larsen inledde och Robban fick agera slutankare. Spelarna såg ut att ha roligt vilket ledde till dagens näst högsta slagning efter Tyskland som spelade som i trance. Detta räckte dock inte ända fram utan Sverige fick nöja sig med en 11:e plats men hedern var i alla fall återupprättad.
Till Semifinal gick USA, Finland, Tyskland och Colombia. Semifinalerna blev inte särskilt spännande utan USA och Finland kunde enkelt ta sig till final. I denna kom finnarna tidigt i underläge men började i mitten sakta äta sig ikapp och inför sista rutan var det knallhårt. Då visade USA genom Wes Mallot och Tommy Jones att man är bäst när det gäller genom att kliva fram och storspela. Tommy Jones visade inga som hellst nerver i det avgörande läget utan var istället stensäker och då skall man veta att han bra någon timme tidigare missat den 16:e och sista platsen till Masters slutspelet genom att i sista slaget missa 10:ans kägla hamna på samma slupoäng som Petteri Salonen och förlora platsen på att Petteri hade ett högre resultat i sin sista serie.
Det var en fantastiskt spännande final som jag ser som det näst bästa minnet från min Münchenresa efter vårt svenska guld i 2-manna. Visst var det lite bittert för Finland som verkligen gjorde allt man kunde jag tycker dock att USA vann rättvist. Bägge lagen hade lite tur i vissa lägen så det var enligt mig USAs erfarenhet som avgjorde.
Om en Amerikan segrar även i Masters så blir Sverige lite paradoxalt två i medaljligan trots det stundtals bedrövliga spelet. Hittills är det bara vi som lyckats snuva USA på ett av gulden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar