Jag såg för några månader sen på text-tv att FCB skulle möta Real Madrid i en träningsmatch som också skulle fungera som en avtackningsmatch för Franz Beckenbauers insats som ledare i klubben under 33 år. Matchen spelas den 13 augusti och eftersom jag skulle vara på plats såg jag min chans att få se en skaplig match. Med lite hjälp av min vän "Ballack" lyckades jag få tag på två biljetter till matchen. Med tanke på intresset för matchen i svensklägret borde jag köpt fler biljetter. Det hade inte varit några problem att bli av med dem.
Matchen spelades på Allianz Arena som för dagen var slutsåld med 69000 åskådare. Det var en upplevelse bara att få uppleva denna arena som byggdes inför VM 2006.
Tyvärr så fick inte mina favoriter i det tyska landslaget Sebastian Schweinsteiger och Philip Lamm starta i matchen men München hade andra stornamn i startelvan såsom den nya publikfavoritet Müller, Miroslav Klose och Frank Ribery. I Madrid var Ronaldo och Casillas några av stornamnen.
Matchen fördes av FCB men Real kontrade ibland farligt. Efter ca en kvart fick FCB en billig straff som inte lades bättre av Badstuber än att straffspecialisten Iker Casillas kunde göra en fin räddning. Han gjorde även några svettiga räddningar i slutet av halvleken på flera skott av Klose.
Den andra halvleken blev mer förryckt av en hiskelig massa byten och det farligaste som hände var att FCB fick ett mål bortdömt för offside. Matchen slutade därför 0-0 efter full tid och då vidtog straffar och här visade åter matchens lirare Cassilas vilket fenomenal straffspecialist han är. Han tog två av tyskarnas straffar vilket gjorde att det blev spansk seger med 4-2 i en match som stundtals var ganska seg. Det är lite synd att ett så pass namnkunnigt lag som Real Madrid inte vill bjuda upp till mer anfallsfotboll i en match av denna karaktär. Men det blir kanske så med Mourinho som tränare. Jag delar knappast hans filosofi på hur fotboll skall spelas. Fotboll för mig skall vara glädje och passion inte bara en massa styrspel för att störa motståndarna.
Vi på läktarna fick istället roa oss med vågen och körsång mellan läktardelarna men de 69 000 på läktarna lyckades ändå inte låta lika mycket som den skotska klacken på Råsunda.
Det var ändå en upplevelse att ha varit där och jag fick med mig en fin men dyr souvenir som "Ballack" kommer hata. För hans del är namnet okej men det är helt fel färger. Hans favoriter spelar istället i gul-svarta tröjor. Vilket laget är får ni gissa själva men de spelar i Bundesliga och brukar också ha hiskeligt mycket publik på sina hemmamatcher.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar