Jag brukar samtidigt passa på att prata med den övriga personalen då det alltid är trevligt att höra vad som är på gång. Stämningen var som vanligt på topp och alla var på plats, t.o.m fyrkantsdansaren som för dagen avbrutit sin semster för att göra iordning med personalens löner samt förbereda lite ekonomiskt material inför styrelsemötet.
Jag träffade också Amikiförfattaren som visade några tänkta kapitel i den kommande jubileumsboken som har arbetsnamnet 100 ögonblick av Svensk Bowling. Det skall bli mycket spännande att läsa den färdiga boken som ska göra lite nedslag i de första 100 åren av svensk bowling. Boken kommer ut nästa år.
Den Toscakaka som jag hade med sig var mycket uppskattad vilket är glädjande eftersom det var första gången som jag försökte mig på detta bakverk.
Lunchen intogs som vanligt på Jesses i Kärrtorp och det är en restaurang jag verkligen kan rekommendera. Låt er inte skrämmas av att det är trångt. Maten är värd det. Idag blev det Spaghetti Toscana medan tjejerna tog fisksoppa med pannkaka.
På kanlsiet jobbar normalt 8 personer med olika ansvarsområden. Dessutom finns det för närvarande en praktikant på plats. Det är "Lyxfälleskräcken" som hjälper bowlingen med lite utredningar beträffande hemsidan och de övriga IT-systemen. Att hon verkligen trivs syns tydligt på bilden där hon redan tagit över Världsmästarinnans kontorsplats, kanske har vi här framtidens GS...
Vid fyratiden var det dags för hemfärd där jag samtidigt skjutsade hem släktforskerskan. Jag kommer aldrig förstå hur Stockhomarna står ut med dessa bilköer. Det är alltid kul att besöka staden men oftast är det lika skönt att åka därifrån igen. Jag trivs trots allt bättre i en lite mindre stad som Västerås där det är enkelt att komma fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar